Du står där med armarna knäppta över bröstet. Du ler, ser mig i min finkänning för första gången, så annorlunda.
Jag bryter det pinsamma, din beundring och ditt stumma kroppspråk ,med ett förslag om att vi borde gå. Du följer efter mig och hjälper mig med sjalen som jag ovant försöker att drapera över axlarna.
Vi talar inte, sätter oss på våra platser på första balkong, hälsar på människorna runt oss och riktar oss framåt, riktning mot musiken.
Duschen stänger jag av och torkar mig. Jag hör fortfarande min son högljutt sjunga sånger från sin säng och jag stänger ute hans röst med hårtorken.
I pausen går vi ut, det är fortfarande ljust ute och du smugglar ett glas champange ut till mig där jag sitter i trappen. Vi sitter avslappnat i våra snäva, formella kläder, din smoking tvingar in din kroppshydda till att bli respektabel, men din hållning saknar sina jeans. Vi talar, spontant berättar vi floskler ur våra liv, vad allt jag har råkat ut för, du ser medlidande på mig, jag fylls med en känsla av åstadkomst. Du berättar om dina äventyr och jag beundrar och du försöker världsvant att tona ner. Vi hör inte ens klockan som ringer tillbaka oss till konserten.
Min pyjamas faller uppgivet runt min kropp, inte ens riktiga klädesplagg som borde ses av ingen, men som håller mig varm, fyller samma funktion som gamla kvinnors klädsel, en stödstrumpa till det vardagliga !
Vi sitter i trappen tills mörkret sprider sig och genast efter den,kylan. Du håller mig i handen, hur gick det till, medans vi springer ut mot gatan och du försöker vinka till dig en taxi. Jag känner pulsen i min hand, är medveten om den som om den var en främmande varelse och du släpper inte min hand ens då vi sitter i bilen. Vi talar inte utan beter oss parallellt, våra liv har ju inte ens förenats och det finns inget som garanterar att dem kommer att smälta samman, bara en möjlighet. Du rättar till din kavaj, jag drar ner min kjol längre ner över benen. Tystnaden förvandlas från en ren envishet till att bli helt olidlig och jag utbrister att jag riktigt tyckte om konserten och tackar för en härlig kväll. Du verkar ha väntat på ett alibi att se på mig .
Jag lägger mig i sängen och flickar runt kanalerna på TVn och hör hur han går in i badrummet.Vattnet rinner och jag hör honom stiga ner i det varma vattnet.
Våra själar lever inte längre parallellt, inte längre bredvid varandra utan samman, såsom din arm runt min midja och mitt ansikte tätt vid din hals. Lätt kysser du mitt öga, jag vänder upp mitt ansikte och våra läppar finner varandra i en precis koreografi. Våra kroppar flyter runt varandra i en bedövande, rytmisk, familjär rörelse. För en stund ser jag upp i dina ögon och finner mig själv, allt jag velat, allt jag önskat mig, alla begär, alla tysta hemliga önskan och jag stänger ögonen på nytt.
Han har plockat med sig ett glas vatten till mig och frågar om allt är bra, ”du verkar så frånvarande”. ”Allt är bara bra”, svarar jag med en gäspning,” jag håller bara på att somna”
”Vill du inte titta på någon film istället?”
”Nej hjärtat , se på vad du vill, jag är ändå för trött”
Han vänder sig om mot mig och smeker mig över kinden. Hans tunga armar runt min sida
”Du är vacker”, säger han
”Älskling”, svara jag,” jag är väldigt trött . . .”
Jag stänger ögonen och försvinner. Jag ligger nu i dina armar och alla mina känslors ömhet fyller mig. ”Vad skulle jag göra utan dig”, frågar jag, du ler, ”vad skulle jag göra utan att känna detta”. Du ser frågande på mig och jag svarar med att smeka ditt ansikte och dina varma ögon. Du drar mig närmar dig själv. Jag lägger mitt ansikte på din bringa. Din andedräkt och din huds varmhet vaggar mig till söms.
Nästa morgon vaknar jag först, sedan min son, sedan han, jag lagar frukost klär på mig själv och sedan sonen, packar väskan och kör sonen till förskolan, puss, hejdå och åker till jobbet. Stannar med bilen på rödljuset, varför är det alltid rött på dessa ljus, inte en enda gång har det varit grönt . . .Jag stänger ögonen och ser ditt varma leende. Jag ler tillbaka när min själ fylls av dig. Bara lite till och snart kommer vi att träffas igen, igen kommer du att se mig för första gången i mina finkläder, igen kommer vi att gå på konserten igen (Mendelsson jag vet), igen kommer vi att sitta på trappen, igen kommer vi att kyssas redan i taxin, igen kommer jag se lystnaden i dina ögon, igen kommer jag känna mig utvald, känna mig behövde till gränsen av desperation, igen kommer jag se åtrå. Jag kommer att var tillbaka som den jag så lättvindigt gav iväg, som den som jag inte förstod var så värdefull.
Du fyller min saknad, du skapar min ro. Du förankrar mitt liv och binder det samman till min verklighet. Du är en del av mig, så pass mycket att du är jag.
Jag kör vidare och mobilen ringer, det är han ”har du gjort det och det och när kommer du göra det och det andra”. Jag svarar ”när jag känner för det ” och lägger på luren. Du skrattar högt och ger mig en kyss på pannan. Jag ler och kör vidare. Vi syns ikväll.
